3 vanliga relationsproblem under bebistiden – och hur ni löser dem
Ni var ett starkt team med all tid i världen att ägna åt varandra. Nu har ni blivit tre – och har en liten bebis som kräver er uppmräksamhet 24 timmar om dygnet.
Se också: Kalle Norwalds bästa tips i kärleksrelationen
Oftast är man givetvis överlycklig för sitt nyfödda barn. Samtidigt ska man inte vara rädd för att våga släppa fram känslan av saknad kring hur det var innan man blev föräldrar, om en sådan känsla finns där, säger psykologen Maria Farm till Motherhood.
– Spädbarnstiden är en jätteintensiv period och det är väldigt lätt att känna när man är mitt i den, vet jag både från klienter och personlig erfarenhet, att där och då kan det kännas som att den aldrig tar slut.
Man kan till och med beskriva den första tiden med ett spädbarn lite som en kris både för dig som individ och för er som par, om man lever i en parrelation.
– Utöver den stora glädjen i att bli förälder, med helt fantastiska stunder, så är det ju också väldigt mycket nytt. Det kan bli lite av en kris, om man med en kris menar en situation som man inte varit med om förut och som man inte heller har riktigt verktyg för att kunna hantera, säger Maria Farm.
Betyder inte att du är en dålig förälder
Det finns många aspekter av livet som förändras när ni, om ni lever i en parrelation, får ett barn. Hur ska ni dela upp omsorgen om er lilla bebis? Hur hanterar ni att inte få sova och att tiden mest går åt till att ta hand om barnet?
I allt det kan man sakna hur det var i kärleksrelationen tidigare, till exempel en tid då man hade mer lust till intimitet eller möjlighet att hitta på saker tillsammans.
– Jag tycker det är viktigt att vi normaliserar lite kring att det är vanligt att ibland känna såhär. Att både älska sitt barn och sitt nya liv och samtidigt sakna det som man hade. Det är ju så och det betyder inte att jag är en dålig mamma eller pappa.
Just scenariot att en av er, eller båda, känner mindre lust till intimitet är ganska vanligt. Behovet att få vara nära någon fysiskt kan fyllas upp av att ta hand om bebisen, förklarar psykologen:
– Givetvis handlar det inte om sexuell närhet till barnet. Men den förälder som varit hemma med bebisen hela dagen kan till exempel vilja ha min kropp för sig själv när man får möjlighet till det. Kvoten av att vara nära någon är redan uppfylld, säger hon och fortsätter:
– Även tröttheten brukar vara en ordentlig bromskloss för att känna lust till sex eller intimitet.
Ena föräldern kan känna sig utanför
I det heterosexuella paret händer det också att pappan känner sig lite ensam eller bortglömd den första tiden. Kanske speciellt om mamman är den av er två som tillbringar mest tid med barnet, säger Maria Farm.
– Det här att sakna relationen ”så som den var” är lite oftare pappor som uttrycker. Har man till exempel valt att amma är det ett faktum att mamman behöver lägga mycket tid med barnet.
I relationer där man har en ambition att dela upp omsorgen så lika som möjligt direkt är det vanligare att även kvinnan kan känna känslor av att sakna sin partner, enligt hennes erfarenhet.
– Om man till exempel har som ambition att båda ska ta vaknätter, båda ska kunna mata barnet och så vidare. Då upplever jag att även de här känslorna av att ”sakna varandra” blir lite mer jämnt fördelade mellan kvinna och man. När inte bara den ena är mest inställd på att lägga sin tid på barnet utan båda har det som fokus.
3 vanliga relationsproblem under spädbarnstiden – och hur ni hanterar dem
Oavsett hur man relaterar till de situationer och familjekonstellationer som Maria Farm nämner, finns det relationsproblem som alla med en nyfödd bebis kan känna igen sig i.
Här några de vanligaste exemplen som Maria Farm möter – och hur hon tycker att man kan tänka kring dem.
1. Det känns som att ni aldrig kan hitta tillbaka
En vanlig känsla är att man som par hamnat i en helt ny tillvaro med bebisen och att inget kommer bli sig likt igen, till exempel att man aldrig mer kommer få tid till varandra i relationen, menar Maria Farm.
Hur kan man tänka istället?
– Utan att diskvalificera sina egna känslor eller inte ta sig rätt att känna efter eller prata om det som är svårt, så är det viktigt att komma ihåg att detta är en förhållandevis kort period i ert liv. Till exempel kan barnets sömnrutiner vara annorlunda redan om några månader.
– Redan snart kan det svänga och ni får mer tid till det som känns viktigt för er. För ett par kanske det är att ni känner att ni hinner komma ut lite tidigare på dagen för att ta en promenad ihop – eller hinner ligga och kramas en stund. Det är ett liv i pågående förändring just nu!
2. Ni vill lösa problemen lite för storslaget
Missförstå rätt, säger Maria Farm, det är absolut en bra sak att ibland få barnvakt och till exempel komma iväg på något kul bara ni två när barnets ålder tillåter. Men ibland haussar man upp det där dygnet eller timmarna.
– Jag tror ibland vi tänker lite snett när vi ska satsa på vår relation och tänka sådär ”Nu ska vi ta en kväll bara vi”. Att åka bort eller göra något lite större eller dyrare. Det kan bli förenat med krav i stil med att ”Just nu, den här helgen eller kvällen ska vi ha jättejättekul och vi ska vara jättetrevliga mot varandra”.
– Det känns kanske som att man ska ta igen allt man inte hunnit – och kanske finns förväntningar om att ha otroligt sex. Det brukar göra att både män och kvinnor går ganska mycket i baklås, enligt min erfarenhet från terapirummet.
Hur ska man göra istället?
Om ni kan få till egentid som verkligen ska ha syftet att hjälpa er relation under den intensiva småbarnsperioden kan det vara bättre att satsa på något som händer i vardagen – och som inte förenas med för höga krav.
– Kan ni lämna bort barnet till mormor eller annan barnvakt en stund göra något ni tycker om? Kanske är det bara att träna en timme tillsammans om ni brukade göra det innan. Eller stanna på hemmaplan och Netflixa och käka glass. Det är bra om det inte behöver bli för stort arrangemang kring det hela och istället händer lite oftare.
3. Ni känner olika behov eller lust till närhet och sex
Att den ena personen formulerar sig i stil med ”Du vill ju aldrig ha sex längre, du är ju bara trött. Det gör mig ledsen” brukar sällan leda till en bra diskussion, säger Maria Farm.
– Det brukar göra att den andra personen blir ledsen, arg, slår bakut och känner sig oförstådd. Till exempel kan det kännas som att den andra inte förstår hur ansträngande det är att vara hemma en hel dag med bebisen och hur trött man blir av det, säger Maria Farm.
Hur ska man tänka istället?
– Försök att snarare ställa den här öppna och undersökande frågan. Till exempel resonera lite som att ”Vårt liv har förändrats massor och vårt barn är ju underbart. Men samtidigt saknar jag att vara nära dig och våra stunder ihop. Vad känner du?”. Det blir ofta en mer konstruktiv diskussion om den som tar upp det har mer av ett vi-perspektiv.
Det kan också vara bra att lite allmänt upplysa varandra om relationen utifrån frågor som:
- Vad skulle jag behöva för att orka/kunna bli mer engagerad i vår relation just nu?
- Vad har förändrats för mig sedan barnet kom?
- Vad skulle funka bra för mig just nu?