Papporna Johan och John: Lyckan var total när Miriam kom till oss
John, Johan och Miriam är en familj som alla andra. Två föräldrar med en underbar liten livlig dotter på drygt tre år. Att det är två pappor kunde inte spela mindre roll. Det vet de båda två idag, även om John var tveksam till en början.
– Jag var orolig över hur samhället skulle reagera på ett barn med två pappor. Vad skulle vårt barn behöva utstå för att vi var en lite annorlunda familj. Det var inte självklart för mig att det skulle kunna bli bra. I början hade jag svårt att tänka mig in i hur det skulle utveckla sig, berättar John Valencia, 35.
Johan Larsson var mer inställd på en framtid med barn, men osäker på hur det skulle gå till. Efter sin uppväxt i Malmö begav han sig tidigt ut i världen och direkt efter gymnasiet åkte han till London. Musik var det stora intresset, framför allt musikaler.
Jag hade alltid velat ha barn, men då försökte jag att inte ha de tankarna för det kändes inte realistiskt.
– När jag var 12 år gammal var jag med i Kristina från Duvemåla, där jag spelade äldste sonen. Det gjorde att jag fick dela scen med Peter Jöback och Helen Sjöholm. Det var fantastiskt och något jag aldrig kommer att glömma, säger Johan, 39.
När han blev äldre fick han ett skivkontrakt och reste runt i Tyskland på turné. Han hade flickvänner fram till han var 25 år.
– Det var först då som jag kom ut och började dejta killar istället. Jag hade alltid velat ha barn, men då försökte jag att inte ha de tankarna för det kändes inte realistiskt.
Adopterades till Sverige från Colombia
John Valencia föddes i Colombia och blev adopterad till Sverige när han var 9 månader gammal. Han flyttade runt mycket som barn, men trivdes i skolan där han fick många vänner. Han upplevde aldrig några problem med att vara adopterad och inte ha biologiska band till sin familj.
– Det handlar om kärlek och respekt istället. Mina föräldrar stöttade mig fullt ut när jag berättade att jag var homosexuell, och Johans föräldrar gjorde detsamma när han kom ut. Vi har bara kärleksfulla minnen av hur de reagerade.
John hade ett stort intresse för mode, skönhet och design och det var bland annat därför han sökte sig till Stockholm. Där fick han anställning hos Hugo Boss.
Möttes genom bekanta – och blev kära
Stockholm fann han också kärleken. John och Johan träffades via gemensamma bekanta, men det tog lite tid innan de blev ett par. Först var de bara kompisar, innan relationen utvecklades.
– När jag fick veta att Johan var singel såg jag till att gå till samma nattklubb som jag visste att han skulle vara på helt enkelt. Resten är historia, trots att jag tyckte att han nästan var för snygg när vi sågs första gången, berättar John.
Det blev äkta kärlek till slut, och på den vägen är det.
De blev ett par 2014 och när de väl hade bestämt sig flyttade de ihop snabbt.
Detta är John och Johan
Namn: John Valencia och Johan Larsson
Ålder: 35 och 39 år
Bor: Stockholm
Familj: Dottern Miriam, 3,5 år
Gör: Driver företag inom sociala medier och bloggar
Samtalen om barn blev fler och fler. Efter hand började de undersöka vilka möjligheter som fanns för dem. De hörde sig för bland bekanta och läste på. Vad hade andra gjort, vad kunde fungera och vad ville de egentligen själva?
– Vi ville ha barn, det var säkert, säger Johan.
Men han och John behövde tänka igenom alla val noga och fundera på hur de skulle gå tillväga.
– Jag tänkte mig från början ett biologiskt barn. Det kändes bra på något sätt, förklarar Johan.
Men John var inte lika fokuserad på det. Med sin bakgrund som adopterad upplevde han det som onödigt. Gener och blodsband var helt oviktigt för honom.
– Dessutom kändes det inte riktigt rätt att liksom mixtra med naturen på det sättet, när det redan fanns barn som verkligen behövde ett hem och en familj att växa upp i, säger han.
Ville bli familjehem
Ta hjälp av surrogatmamma, adoption och en del andra alternativ föll bort på vägen och de valde istället något ganska ovanligt. De anmälde sitt intresse till kommunen för att bli familjehem. Inspirationen fick de genom Johans föräldrar som vid den tiden var jourhem i Malmö.
– Det finns många barn som av någon anledning inte kan växa upp hos sina föräldrar även här i Sverige. Det finns många orsaker till att det kan bli på det sättet, allt från plötslig död, sjukdom och olyckor till psykisk ohälsa och missbruk. Det finns verkligen alla möjliga skäl, berättar John.
Han och Johan gick igenom en lång process med djupintervjuer där man granskade det mesta i deras liv. Sedan handlade det om att hitta ett barn som matchade dem på rätt sätt. John och Johan var ju inställda på att bli föräldrar för alltid, inte bara under en begränsad tid.
Efter en del pappersarbete hos socialtjänsten fann man en elva månader gammal flicka som bodde på ett tillfälligt jourhem.
Vi ville bilda familj på riktigt och att vilket barn det än blev skulle få stanna hos oss för alltid
– Det var en lång process för att bara ta sig så långt. Men vi var väldigt tydliga med att vi ville bilda familj på riktigt och att vilket barn det än blev skulle få stanna hos oss för alltid, berättar John.
Hälsade på i jourhemmet
John och Johan fick något som kallas uppväxtplacering.
– Men först var vi och hälsade på i jourhemmet där lilla Miriam bodde flera gånger, säger John.
Han och Johan var både nervösa och förväntansfulla inför första mötet, men allt gick bra. Miriam visade sig vara en nyfiken, självsäker och glad tjej.
– Det var bara varma känslor. Nästan förlösande, skulle jag beskriva det som. Den dagen kändes det som att vi blev en familj, säger John.
Miriam skulle flytta hem till dem strax innan hon fyllde ett år. Det var en nästan overklig känsla för paret. Båda hade fått gå en introduktionsutbildning och matchningen hade tagit över två månader, men de var förstagångsföräldrar med allt vad det innebär.
– Vad jag förstår gick det ovanligt snabbt att hitta ett barn till oss. Det kan ta år innan man matchar rätt. Vi blev verkligen glatt förvånade, säger John.
De första veckorna efter beskedet om matchningen var omtumlande. Varken John eller Johan hade vågat hoppas på att det skulle gå så fort och hade därför inte köpt allt som behövs för att ta hand om en ettåring.
– Det var bara att springa ut på stan och shoppa allt som behövdes, säger John.
Miriam bodde fortfarande i jourhemmet och när John och Johan kom på besök fick hon sakta vänja sig vid sina nya pappor, deras röster, dofter och personligheter.
– Hon fick höra både stockholmska och skånska, skrattar Johan.
– Det var både roligt och skrämmande samtidigt, säger Johan.
Äntligen en familj
Det var en känsla av total lycka för paret när Miriam äntligen kom till dem. Varje dag, varje vecka bjöd på nya glädjeämnen och helt vanliga svårigheter som för alla småbarnsföräldrar.
Idag är Miriam en charmig treårig tjej som gillar sång, musik, balett och mycket mer. Hennes pappor ser likheter med sig själva.
– Hon liknar oss båda, hon har en mycket stark vilja, säger John.
Familjehem – så funkar det
- Familjehem är ett enskilt hem som på uppdrag av en myndighet tar emot ett barn för stadigvarande vård och fostran. Kallades tidigare fosterhem eller social bostad
- Det utgår ersättning som kan variera.
- Mellan 3 och 4 procent av alla barn i Sverige placeras någon gång i ett familjehem eller på en institution. Cirka 1 procent vistas minst fem år av sin uppväxt i ett familjehem eller på en institution.
- För varje familj görs en grundlig utredning. Man tittar på vilka förutsättningar familjen har för att ta emot ett barn som behöver ett hem med vuxna som kan ge barnet en trygg tillvaro under den tid som barnet behöver vara placerat.
- Generellt finns det inga restriktioner för hur gammal man ska vara eller hur man bor. Man kan således vara ensamstående, gift, sambo, pensionär eller studerande. Ett krav som finns idag är att barnet ska erbjudas ett eget rum. Som familjehem håller man en kontinuerlig kontakt med det biologiska nätverket. Det kan bli en kort placering där barnet går tillbaka till sin biologiska familj eller en lång så kallad uppväxtplacering där barnet stannar kvar i familjehemmet.
- Efter några år kan det bli aktuellt med vårdnadsöverflytt där det fulla ansvaret övergår till den nya familjen.
Pappa John och pappa Johan lever utåtriktade sociala liv och Miriam har även fått en stor släkt som stöttar henne. Både Johns och Johans föräldrar finns där, men också hennes biologiska mormor och farmor.
– Mina adoptivföräldrar är mina största förebilder och det har varit fantastiskt att ha med dem på den här resan, säger John.
Dessutom har han och Johan en utökad familj på sociala medier där båda varit aktiva länge och har stora följarskaror. Stödet därifrån har genomgående varit fantastiskt.
– På instagram är det mest kvinnor som följer oss och stämningen är verkligen positiv, peppande och full av kärlek. Sällan har vi någon som hatar eller är elak.
Även när de är ute på stan och möter folk är det oftast glada miner och fina kommentarer.
Vi vill gärna visa hur bra det kan bli.
– Vilken fin familj ni har får vi ofta höra. Någon berättar kanske om ett barn eller ett barnbarn som kommit ut som homosexuell och när de ser oss kanske det känns hoppfullt. Jag önskar det är så. Vi vill gärna visa hur bra det kan bli, säger Johan.
Delar lika på ansvaret i familjen
I vardagen fungerar papparollerna överlag utmärkt tack vare ett bra samspel som alltid funnits mellan John och Johan.
– Vi turades om att gå upp på på nätterna och med det mesta annat redan från start. Sedan försöker vi ge varandra utrymme, beröm och uppskattning. Vi är inte bara föräldrar, utan också ett par som är kära i varandra. Det måste man ta hand om, betonar John.
Tanken är att det ska stå ett bröllop längre fram, när pandemiläget tillåter det. Under tiden njuter de av det kärleksfulla familjelivet med Miriam, och det kanske blir ett syskon en dag.
– Vi har inte bestämt något än. Nu är det vi tre, sedan får man se vad som händer. Vi behöver landa mer i detta, känner vi, säger Johan.
Nu består dagarna till stor del av lämning och hämtning på förskola, och jobb med deras olika företag.
Familjen har många följare i sociala medier där de valt att visa hur det är att bilda familj som samkönat par.
Kommentarerna och de privata meddelanden de får är många, men både John och Johan lägger gärna tid på att svara sina följare varje dag.
– Det är det minsta vi kan göra när de skriver till oss, tycker jag, säger Johan.
Trots att det innebär 800-1000 privata meddelanden per dag. Minst.
– Vi får många frågor om vår familj och ser det som en hedersam uppgift att få berätta för folk hur det var att bli familjehem. Kanske inspirerar vi andra dessutom. Det behövs verkligen fler familjehem, säger John.