Är ditt barn introvert? Det kan du tänka på som förälder
Personligheter delas ibland in i introverta och extroverta drag och de allra flesta av oss har en blandning av de båda. Barn som har mer introverta drag är exempelvis ofta iakttagande, inåtvända, lugna, vill gärna reflektera över nya situationer och kastar sig inte bara rakt in. Caroline Kraus är legitimerad psykolog och reder ut frågor om introverta barn och hur man som förälder kan stötta sitt barn på bästa sätt.
Allt om introverta barn – Psykologen berättar
Att ett barn är introvert är inget negativt eller något att oroa sig för. Som förälder kan man behöva hjälpa barnet att öva på sociala situationer och anpassa aktiviteter och kontakter efter barnets behov och önskemål.
Hur vet man om sitt barn är introvert?
– Introverta barn är ofta tystlåtna, tillbakadragna och tar inte lika mycket plats i sociala sammanhang. Ett introvert barn kanske inte vågar hälsa på nya personer och det kan behövas lite övning för att testa nya aktiviteter. Spannet för ”normalt” är stort och att vara introvert är inget farligt eller något att oroa sig för, säger Caroline Kraus.
Hur vanligt är det att barn är introverta?
– Att vara introvert är ett personlighetsdrag som vi alla har i någon form. Man kan tänka sig en kurva med extroverta personlighetsdrag i den ena kanten och introverta personlighetsdrag i den andra, de allra flesta av oss ligger i mitten på kurvan och är alltså lite extroverta och lite introverta.
Hon fortsätter:
– Vi använder de dragen som passar för stunden och situationen. I en situation där vi känner oss trygga är vi mer extroverta och i situationer som är nya för oss tar de introverta dragen mer plats. En del personer är mer åt det introverta hållet, men det finns ingen specifik siffra på hur många procent som är introverta (eftersom det inte är en diagnos eller något som man mäter), berättar Caroline Kraus.
Kan små barn vara introverta?
– Givetvis föds barn med olika personligheter och grader av temperament och en del barn är mer intresserade av sociala samspel än andra barn. Små barn ska söka kontakt och en del barn söker mer extern social kontakt än andra som endast vill vara med mamma eller pappa. Många börjar förskolan när de är runt 18 månader och då är inte barn sociala på det sättet att vi kan prata om extroverta eller introverta barn. När barnen blir lite större och närmar sig 2,5 till 3,5 år börjar de söka mer och mer kontakt och då kan ofta förskolepersonalen berätta om barnet har enkelt att komma in i leken eller behöver lite mer stöttning. Introverta barn är ofta nöjda att leka själva eller bredvid andra barn snarare än med dem och det är okej. Det är vuxenvärlden som får bita sig i tungan och låta barn leka själva om de vill. Det är skillnad på att vara ensam och att välja att vara själv en stund, säger Caroline Kraus.
Är det negativt att vara introvert?
– Absolut inte!! Alla personligheter är viktiga och behövs. Det är något positivt att lyssna och iaktta, läsa in rum och sammanhang. Men att vara extrovert och utåtriktad premieras mycket i dagens samhälle. Exempelvis får personer som tar för sig i klassrummet ofta mer uppmärksamhet och det är i regel viktigt att kunna vara social på en arbetsintervju, personer som är mer tystlåtna kan sållas bort eftersom hen kan uppfattas som ointresserad eller okunnig även fast hen har rätt kompetens och är bäst för jobbet. Personer som är mer introverta kan också ta för sig men på ett annat sätt och det är inget fel med det. Som förälder kan man behöva öva och hjälpa sitt introverta barn att våga ta plats ibland, säger Caroline Kraus.
Behöver man söka hjälp?
– Att vara introvert är ingen diagnos eller något negativt och ofta behöver man inte söka extern hjälp. Om man som förälder är orolig kan man prata med kurator, sköterska eller lärare på skolan för att få råd och stöd. Ungdomsmottagningen eller vårdcentralen kan hjälpa till om barnet eller tonåringen skulle ha ångest, oro, sömnsvårigheter eller känner sig nedstämd. Föräldrarnas stöd och hjälp räcker långt, säger Caroline Kraus.
Hur kan man som förälder stötta sitt barn?
– Dels är det viktigt som förälder att finna en acceptans för att barn är olika och att alla inte måste vilja vara med överallt precis hela tiden. Som förälder kan man prata med sitt barn, normalisera att vara socialt tillbakadragen och berätta att barnet inte är ensam om att vara så som hen är. Det är också viktigt att hjälpa barnet att utmana sina gränser och våga testa nya saker så att hen kan träffa kompisar, börja nya aktiviteter och utvecklas optimalt. När barnen blir lite större och det kan bildas sociala kompisgrupper på skolan är det också bra att hjälpa sina tystare barn att lösa konflikter och ger lite svar på tal, säger Caroline Kraus.
Är det något som man som förälder inte ska göra?
– Nonchalera aldrig ditt barn och säg inte något i stil med att ”lägg av, nu får du skärpa dig”. Däremot kan man säga till barnet att ”nu tycker jag att du ska göra detta och jag kommer hjälpa dig”. Det är viktigt att aldrig håna eller skatta åt barnet när hen inte vill göra något, ni kan avdramatisera men bör inte skratta. Samtidigt är det viktigt att undvika att falla in i ängslighetsfällan och överbeskydda barnet från allt, då kommer barnet inte utvecklas. Överbeskyddande och underbeskyddande är lika dåligt, säger Caroline Kraus.
Bild: Stefan Berg
