Caroline Ringskog Ferrada-Noli om nya serien: ”Kände mig ensam när jag blev mamma”
Tre väninnor sitter i NK:s flådiga amningsrum. In kommer en fjärde kvinna med sin bebis och börjar amma. Det är minst sagt stel stämning, och efter ett knappt befintligt kallprat utbrister huvudpersonen Vera att hon inte är nöjd med sitt barns namn.
”Det är inte fint. Jag står inte för det”.
Och dessutom känner hon inte mer för sin egen bebis än för något annat barn.
Det blir tyst i amningsrummet, men efter en stund visar det sig att hon inte är ensam om att känna så.
I Caroline Ringskog Ferrada-Nolis nya serie Amningsrummet skildras en annan, lite mörkare, sida av mödraskapet än den som vi vanligtvis får genom böcker och film. Hon förklarar att det finns en ilska över att den här sidan inte får synas, och nu vill hon tvinga folk att veta att det är så här det är.
– Den mörka sidan av föräldraskapet är inte så mörk egentligen. Man kan se på den kärleksfullt. Med värme och humor. Om man börjar kalla naturliga saker för mörka så blir de onormala, och när var tionde förälder drabbas av en förlossningsdepression så är det som att säga att de har fel, eller att de gör och känner fel, säger Caroline och fortsätter:
– Dessutom finns det väldigt många roliga situationer som uppstår i mörkret – där finns ofta den bästa humorn. Då känner man känslor och kan skratta igenkännande, och det blir liksom lite mindre farligt då.
Blinkning till Virginia Woolf
Precis som i Virginia Woolfs feministiska essä Ett eget rum finns det i Amningsrummet en längtan efter en plats där kvinnor kan få leva och verka fritt. En plats där alla känslor och tankar får finnas.
– Jag har lekt med idéen om det egna rummet för mammor, ett ställe där man kan vara sig själv. Det är en härlig fantasi om en slags tillåtande plats där man kan få kontakt och känna sig mindre ensam.
Ponera att kvinnan inte behövde ett rum för att få vara sig själv, hur skulle det vara?
– Idéen om att få vara sig själv, men inte instängd i ett rum... Det skulle jag säga är anledningen till att jag gör hela serien. Det är en utopi, och det skulle vara ett bevis på att det är jämlikt. Det största privilegiet är ju att få vara sig själv, och den som tolkar verkligheten. Att synas, prata, verka. Och att behöva göra det instängt skulle nog kunna vara ett bevis för att vi inte är där än.
Caroline Ringskog Ferrada-Noli har själv två barn, två och fyra år gamla, och även om hon inte själv hade en förlossningsdepression kan hon relatera till behovet av någon att ventilera med den där första tiden. I hennes fall handlade det om en foglossning under graviditeten som övergick till kronisk smärta efteråt. En smärta som hon fortfarande lever med.
Hade du ett amningsrum?
– Vet du jag hade inget amningsrum, så det här är lite av min dagdröm. Jag kände mig väldigt ensam och jag önskade mig en vän som hade det exakt som jag. Men det var ingen som hade det som jag eftersom jag hade den här smärtproblematiken, och det gjorde mig ganska isolerad. Och så gick jag till NK:s amningsrum och då kändes allt lite ljusare och lite härligare och då började jag fantisera.
I serien får vi följa fyra kvinnor som har allt: pengar, fina lägenheter i innerstaden, barn och jämställda män - men de är ändå inte tillfreds. Huvudpersonerna skaver, och det är meningen. Caroline tycker om människor som är och gör fel.
Papporna i serien har fått biroller, något som till stor del var en budgetfråga men även ett sätt att vända på en annars väntad diskurs.
– I filmhistorien, och även i böcker, får mammor alltid rollen som bollplank och den där goda som baka bullar eller hjälper en. Men här ville jag göra mamman till huvudpersonen, och alla andra till bollplank och biroller. Det var inget politisk beslut, utan verkligen bara en budgetfråga. Jag hade gärna gått in i den andra föräldern med. Inte minst för att även män kan drabbas av baby blues och förlossningsdepression. Jag tror att det är destruktivt att tjata om skillnader mellan könen istället för likheter. Men denna gång var jag tvungen att vara lojal med protagonisten, förklarar hon.
Den 31 oktober 2020 har Amningsrummet premiär på SVT. I huvudrollerna får vi se Alida Morberg, Liv Mjönes, Madeleine Martin och Louise Peterhoff, och i en liten, liten roll fladdrar Jerka Johansson förbi som otålig servitör. Humor, hela tiden varvat med ångest, kännetecknar serien.
Ämnen som förlossningsdepression, relationsdöden under småbarnsåren och strävan efter att få leva enligt normen tas upp och bryts ner. Men trots mörkret i serien finns också något befriande. Kanske är det en känsla av gemenskap som inte fanns förut. Kanske är det bara skönt att en annan mamma tänker mer förbjudna tankar än en själv.
Slutligen, vad är uppsidan med att ha barn?
– Uppsidan med att ha barn är…. Jag kan typ inte ens beskriva det för att det blir så fånigt. Det finns inget bättre i livet. Det är det bästa som finns. Allt är uppsidan med barn på ett sätt. Det är därför man gör en massa konstiga val, typ flyttar till en närförort och har det tråkigt och ändrar hela livet, för att det är så underbart att bara ha dem.