Förlossningsdepression: ”Det var ett konstant mörker”

Lotta Lindeborg berättar i sin bok En mekanisk mamma om depressionen hon hamnade i efter att ha fått sitt första barn för åtta år sedan. Förlossningen var lång och svår, och hon tror själv att den kan ha varit en bidragande orsak till att hon blev deprimerad.

– Förlossningen tog 79 timmar och var en smärtsam och chockartad upplevelse. Jag var helt oförberedd på att det kunde bli så utdraget. Till slut föddes min dotter med kejsarsnitt. Efteråt kändes det som att jag hade överlevt ett krig, och känslan av depression kom på en gång. Jag grät på kvällarna och undrade vad jag hade gett mig in i. Jag kunde ju se att min dotter var väldigt söt, men jag kände ingen glädje, berättar Lotta.

Hon är långt ifrån ensam om sin upplevelse. Mer än var tionde mamma, och även många pappor, drabbas av depression efter förlossningen. Att bli förälder är en stor omställning och många får humörsvängningar, blir nedstämda eller har svårt att utveckla känslor för barnet precis efter att det fötts. Symptomen brukar kallas ”baby blues” och går oftast över inom två veckor. Den som drabbats av en förlossningsdepression blir inte bättre, utan mår dåligt under en längre tid.

Ett projekt att ta sig utanför dörren

Lottas depression höll i sig i nästan ett och ett halvt år. I efterhand har hon svårt att förstå hur hon tog sig igenom dagarna som nybliven mamma, trots att hon mådde så dåligt.

– Jag fick ta en dag i sänder. Min man behövde jobba mycket så jag var ofta hos mina svärföräldrar där jag kunde få lite avlastning. Hela tillvaron var väldigt tung och jag hade en låg energinivå hela tiden, det kändes som ett konstant mörker. Bara att ta sig utanför dörren kändes som ett projekt.

Den största hjälpen var psykologsamtal. Det visade sig att saker som hänt tidigare i livet behövde bearbetas, och att förlossningen inte var själva orsaken till depressionen, men en utlösande faktor. För att ta sig hela vägen ut ur depressionen behövdes medicinering.

– Jag ångrade inte att vi skaffat barn. Min dotter var planerad och jag visste att jag ville bli mamma. Vi hade fina stunder också, trots depressionen. Men hade jag vetat innan hur dåligt jag skulle må hade jag kanske inte vågat ge mig in i det, säger Lotta.

Tabubelagt ämne

Varför man drabbas av förlossningsdepression är oklart. En av orsakerna kan vara att östrogenhalten minskar kraftigt efter förlossningen. Den som tidigare har varit deprimerad drabbas oftare av förlossningsdepression. Om man har en bipolär sjukdom eller brukar ha starka humörsvängningar innan mens löper man också större risk att drabbas.

När Lotta började må bättre letade hon efter andras självupplevda berättelser om förlossningsdepression, men hittade i stort sett ingenting. Då fick hon idén att själv skriva en bok för att dela med sig av sin historia till andra. Hon tror att många lider i tysthet eftersom ämnet är så tabubelagt, och därför inte heller vågar be om hjälp.

– Vi måste våga tala om problemet i stället för att låtsas att allt är bra. Man jämför sig med de andra i föräldragruppen och tycker att alla ser så glada ut. Då är det svårt att ta upp sin depression och säga ”Jag tycker att det är hemskt!”. Men troligtvis finns det minst en till i gruppen som känner likadant.

Är du eller någon i din närhet drabbad?

Symptom på förlossningsdepression:

• Nedstämdhet, extrem trötthet.
• Svårt att känna glädje inför barnet.
• Skuldkänslor och känslor av hopplöshet.
• Humörsvängningar och sömnproblem.
• Stark oro och ångest eller panik.
• Koncentrationssvårigheter.
• Drar sig undan från familj och vänner.
• Funderingar på att skada sig själv eller barnet.

Så här kan du själv lindra:

• Våga be om hjälp med att ta hand om barnet så att du kan få avlastning.
• Försök att sova ut (i den mån det går) och få frisk luft.
• Hitta fasta rutiner. Ät ordentligt och gå ut på promenader, eller motionera på annat sätt.

Sök vård om du:

• Känner dig nedstämd mer än ett par veckor efter förlossningen.
• Inte gläds åt barnet.
• Har tankar på att skada dig själv eller barnet.

Hit vänder du dig:

Kontakta i första hand din barnavårdscentral, som kan hjälpa dig vidare till en annan vårdkontakt om det behövs. Om situationen är akut eller känns ohanterlig ska du vända dig till en vårdcentral eller akutmottagning.

Foto: Martin Lindeborg

Källa: 1177.se