3 smarta föräldratips – hämtade från världens äldsta kulturer
Mamman och vetenskapsjournalisten Michaeleen Doucleff kollade efter och upptäckte uråldriga knep – lika gångbara på 2020-talet!
Man kan lugnt konstatera att en sak alla föräldrar eftersträvar är ha trygga barn och en fungerande familjevardag.
Får vi välja skulle vi helst undvika stunderna så det enda vi gör är att tjata, hantera vredesutbrott och – i all oändlighet – försöka aktivera barnet. Eller stunderna då det känns som att varje steg vi tar behöver detaljstyras för att barnet ska fortsätta vara glad och nöjd. (Hand upp om du känner igen dig!).
Ja, tänk om vi kunde få känna lite mer flyt i största allmänhet.
Se också: 7 saker vi borde säga till våra barn
Vetenskapsjournalisten, författaren och mamman Michaeleen Doucleff tyckte att hon nått en botten när treåriga dottern Rose hade utbrott efter utbrott. Våld, bitmärken i armen och omkullvälta möbler var till slut vardag i den Kalifornienbaserade familjens liv. Det kändes inte som att föräldrauppgifterna riktigt någonsin gick bra.
Som en person som studerat det mesta som finns inom västerländsk föräldralitteraturen kanske svaret på att känna sig så misslyckad fanns någon annanstans, resonerade mamman.
I den bästsäljande boken Hunt, Gather, Parent tittar hon tillbaka på om våra förfäders lösningar i föräldraskapet kan fylla några hål i dagens föräldrateorier.
Och genom att resa runt med sin dotter och intervjua familjer i några av världens äldsta ursprungsbefolkningar kom hon fram till att det på alla vis finns lösningar på dagens föräldraproblem i världens äldsta kulturer!
Det kan våra förfäder lära oss om föräldraskap
Mayafolket och inuiterna har i själva verket flera saker att lära oss om föräldraskapet, säger Michaeleen Doucleff . I podden The Mindbodygreen Podcast delar hon några saker vi borde inspireras av:
1. Inkludera barnen i vuxenvärlden
I podcasten säger hon:
”Efter den första resan till Yucatán (där delar av mayafolket lever, reds. anm.) la jag märket till att föräldrarna inte gjorde något speciellt för barnen på helgerna.”
Barnen hade inga speciella aktiviteter, gick inte på födelsedagskalas, hade inga playdejts inplanerade, förklarar hon. De hjälpte till mycket hemma och sprang runt fritt i byn och lekte med andra barn. Med andra ord var vuxenvärlden och barnvärlden en och samma, resonerar Doucleff.
I västvärlden idag skapar vi i motsats till detta ofta små uppstyrda världar kring barnen där aktiviteterna är centrerade kring dem, menar författaren. Aktiviteter, födelsedagskalas och sporter avlöser varandra och skapar vardagsstrukturen för barnet.
I en sådan vardag ser barnet att hens syfte i familjen handlar om att göra de här aktiviteterna. Men får barnet istället känna sig sedd för att hjälpa till lite lagom och vara en del av vuxenvärlden, kommer barnet känna sig inbjuden och vilja vara en del av den.
Doucleff menar inte att man aldrig mer ska få gå på handbollsträning eller kalas igen. Men en del av micro manag:eade barnvardagen kanske vi borde lägga på hyllan. I längden kan det faktiskt ge oss trygga och glada barn att bara låta dem hänga på lite mer.
2. Låt barn (med extra stark vilja) tänka efter själv
Har ni mycket trots och starka viljor där hemma?
Ofta använder vi tillsägelser i föräldraskapet – och ofta av en god anledning. Våra barn kan inte härja hursomhelst och har ju inte lärt sig att tänka in alla konsekvenser av sitt beteende än. Klättra inte på trädet, Kasta inte sand på din bror eller Lek inte med maten är fraser som kommit ur de flesta föräldrars mun.
Men inuiterna som lever i nordligaste Kanada använde ofta en annan metod där de här fraserna inte uttalades på samma sätt, la Michaeleen Doucleff märket till.
Istället var det vanligare att en förälder formulerade sig i stil med Vad tror du kommer hända om du klättrar där? eller Du kommer göra din bror illa om du kastar sand på honom. Den här tekniken kan vara bra speciellt om man har ett barn med extra stark vilja, eftersom den utgår från att barnet har egen makt att komma på saker själv.
Om barn får konsekvenserna stället för det önskade beteendet förklarade för sig, kommer de känna att de själva har tagit ett beslut. Barn vill oftast göra rätt men om vi slutar anta att de kommer göra precis som vi säger kan resultatet bli både lugnare och bättre, menar Michaeleen Doucleff.
3. Tacka ja när ditt barn vill hjälpa till
På tal om punkt 1 och att smälta ihop barnvärlden med vuxenvärlden. Hur härligt vore det inte att få mer mysig tid i vardagen med ditt barn, samtidigt som han/hon faktiskt blev glad och upprymd av att få hjälpa till hemma?
Ett inspirerande föräldraknep från Mayafolket tycker Doucleff var att aldrig tacka nej om de visade intresse av att hjälpa till hemma. Visst kan det vara skönt att ge barnet lite skärmtid eller be dem aktivera sig med något annat för att tömma diskmaskinen eller klippa gräset. Men å andra sidan kan det faktiskt ha många fördelar att låta barnet gå med vid sidan av och göra små sysslor. Iallafall så länge barnet är litet och vill, menar hon.
Små barn har, visar forskning, en inbyggd motivation att hjälpa till. Men om man gång på gång blir ombedd att göra något kommer barnet till slut inte känna sig som en del av familjefixet.
Så istället för att slå knut på sig själv med att komma på parallella aktiviteter borde föräldrar kanske låta barnen göra lagom stora uppgifter i vardagen. Det kan vara sådant som att gå och hämta dammsugaren eller blanda salladen. Dessutom kan vi, som Maya-mammorna, få en mysig pratstund samtidigt, säger Doucleff.
Forskning har nämligen också visat att yttre stimulans kan minska den inre motivationen att vilja hjälpa till som barn. Att rakt av bara få hjälpa till är belöning nof för att vilja göra det en gång till. På samma sätt visar en undersökning att 20-månaders var mindre benägna att vilja hjälpa till en andra gång om de fått en leksak efter första gången de hjälpte till. Med andra ord kommer man längst av att bara ge utrymmet att hjälpa till och vara delaktig, resonerar författaren.
Foto: TT
Källor: New York Times, The mindbodygreen Podcast